Latinets jag
Detta predikat måste också ha ett subjekt inom samma sats. Perfekt är ett tempus liksom uttrycker att någonting har hänt. Är detta då helt omöjligt att räkna ut hur perfektstammen ser ut? Om du studerar tabellen ser du kanske att presensstammen och perfektstammen skiljer sig lite från varandra. Självklart syftar ordet som på bollen men ordet bollen är som sagt inte en del från bisatsen. Som och vilken inleder alltså enstaka relativ bisats och kan, som alla bisatser, strykas.
Eftersom både habe- och iube- tillhör 2 konjugationen är det förvånande att deras perfektstammar ser helt olika ut: habe- blir habu- medan iube- blir iuss-. I den andra meningen, Rosen som jag såg fanns blå , kan vi göra samma sak. Vi frågar oss alltså vad det plats som rullade. Med andra ord står termen som i maskulinum om det syftar vid ett maskulint ord, i femininum om detta syftar på ett feminint ord och netrum om det syftar på ett neutralt mening.
Självklart syftar ordet som på rosen samt det var ju rosen jag egentligen såg men ordet rosen är inte en sektion av bisatsen. Med andra ord är alltså ordet som subjekt. Det relativa pronominet står också i samma numerus som ordet detta syftar på, t. Däremot i andra meningen sätts is, ea, id ut eftersom detta syftar tillbaka på något som redan nämnts, alltså, Julia. För att förstå hur dem relativa pronomina används på latin behöver oss även förstå hur meningar byggs upp kring ett relativt pronomen.
Med andra ord består svenskans perfekt alltid av två ord. Detta innebär att det relativa pronominet på latin skulle böjas i ackusativ. Exempel på svenska verb i tidsformen perfekt är har jagat, har sett, har hört etc.
Iuliam in foro vidit. I dess ställe står ordet som som alltså är ackusativobjekt. då vi sedan analyserar som jag såg ser vi att predikatet i bisatsen är såg och jag är subjekt.
Latinets Jag
vilket blir då kvar i vår mening? Bollen var regnbågsfärgad. I meningen Rosen som jag såg var blå är som ackusativobjekt inom bisatsen och måste därför stå i ackusativ medan Rosen är subjekt och måste därmed stå i nominativ: Ros a , qu am vidi, caerule a erat. Låt oss titta på några andra exempel på verb i samma konjugationer och se hur deras perfektstam ser ut! Svaret är som. Detta betyder att ändelserna på det relativa pronominet och ordet det syftar på oftast ej är desamma.
Men vad händer om oss stoppar tillbaka vår relativa bisats: som rullade på gatan?
Latin och Latinska citat
idag är det ganska lätt att ta ut satsdelarna i meningen: bollen är subjekt, plats predikat och regnbågsfärgad predikatsfyllnad. Som och vilken inleder en bisats och syftar tillbaka vid något som redan nämnts. Exakt hur dem skiljer sig kan dock vara svårt för att räkna ut på förhand. På latin skulle ordet som alltså stå i subjektets kasus: nominativ. Här följer några exempel på verb med presensstammen först och perfektstammen sen.
Delen som blir kvar när vi tar försvunnen den relativa bisatsen är Rosen var azurblå , subjekt, predikat och predikatsfyllnad. Vi besitter till att börja med en egen sats med ett eget predikat, nämligen rullade. på grund av att känna igen perfekt av ett latinskt verb behöver du kunna känna igen perfektstammen av ett verb. Det som kan upplevas som oväntat är att pronominet inte nödvändigtvis är böjt i samma kasus som termen det syftar på.
Nu är det enkel att tänka sig att det ju självklart är bollen men ordet bollen finns ju inte med i bisatsen: som rullade vid gatan. Svaret på frågan Vad rullade? tillsammans med samma logik som tidigare frågar vi oss Vad såg jag? I meningen ovan mot exempel syftar som tillbaka på bollen. vid latin behövs inte två ord för för att uttrycka perfekt utan det räcker med en ord. Eam vocavit.
På svenska lägger oss alltså till ordet har framför verbet på grund av att bilda perfekt.