Skolverket bedömning idrott och hälsa
Aktiviteter som bidrar till klassens sociala undervisningsklimat existerar viktigt, inte minst för elever som besitter någon form av funktionsnedsättning. Förutom upplevelserna från större självtillit, stärks viljan att deltaga inom idrotten, vilket i sin tur inverkar vid elevernas slutbetyg i ämnet. Elevers känsla från självtillit och delaktighet i skolan påverkar deras skolresultat. Det är främst de socio-kognitiva färdigheterna som elever med funktionsnedsättningar anser att dem blir bättre på under högstadieåren.
Vid efterföljande observationer i årskurs 8 sågs eleverna tillsammans med funktionsnedsättning vara mera engagerade i samband tillsammans med helgruppsaktiviteter, jämfört med undervisning som organiserades inom små grupper eller efter elevernas egna aktivitetsval. Det gäller inte minst i ämnet idrott och hälsa. Efter ytterligare ett par kalenderår var den upplevda delaktigheten ännu lägre. dem har fullt upp med att hänga tillsammans med i pågående moment och får därför mindre tid att samverka med övriga elever.
Detta gäller i synnerhet elever med lägre bedömning från årskurs 6, med eller utan funktionsnedsättning. Texten är framtagen vid ett universitet alternativt högskola på uppdrag av Skolverket. Detta påverkar elevernas delaktighet alltmer. Elever som har funktionsnedsättningar behåller sitt engagemang under skolåren, men dem tycks bli mera ensamma och samspelar allt mindre med sina kamrater under idrottslektionerna.
Däremot visar observationerna att eleverna håller sig närmare och i högre grad samtalar tillsammans med lärarna än sina jämnåriga. Dessutom skattade dem sitt vardagsfungerande och sin vilja att delta i skolämnet idrott och hälsa. Läs ifall hur vi sammanställer och sprider kunskap ifall resultat av forskning. För elever med funktionsnedsättningar kan idrottsundervisningen innebära särskilda utmaningar av olika slag; fysiska, sociala, emotionella och kognitiva.
Oavsett vems val det är, visar resultatet vid behov av lärarstöd eftersom idrottslärare ofta arbetar ensamma i elevgruppen. Resultatet visar att upplevelsen av hög självtillit i skolans idrottsundervisning nedsänkt sex gånger lägre i årskurs 7 hos elever med funktionsnedsättning, jämfört med elevgruppen likt hade fått idrottsbetyget A-C. Skillnaden är ej så stor när jämförelsen görs med den andra betygsgruppen, D-F.
Även om den lägre självtilliten hos elever med funktionsnedsättning består ovan tid jämfört med övriga elever, pekar ändå studien på att självtilliten stärks hos samtliga elever under högstadieåren. För att frigöra läraren lyfter författaren t. Deras årskurs 6-betyg inom idrott och hälsa representerade hela skalan, bedömning A-F. Övriga deltagande elever var fördelade inom två grupper utifrån idrottsbetyget i årskurs 6.
Resultatet stödjer tidigare forskning om att idrottsundervisningen har ett stort värde för elever vilket inte är så fysiskt aktiva och engagerade i idrott på sin fritid eller liksom har funktionsnedsättningar som hindrar dem.
Uppväxt påverkar nyanländas delaktighet i idrott och hälsa
Samtidigt konstaterar hon att själva funktionsnedsättningen inte ändras över tid. Som exempel kan nämnas förmågan att förstå andra, göra sig förstådd samt att kunna lösa problem. Positiva upplevelser från att kunna delta i aktiviteter och för att samspela med andra i idrotten, har massiv betydelse för den framtida livsstil som eleverna väljer. Bertills menar att det troligen beror på de fysiska funktionsbegränsningarna. Tidigare forskning visar dock att detta ställer krav på ett lärarutbildning som ger lärare kompetens att hantera sådana strategier i sin undervisning.
Det handlar däremot om upplevelsen av en begränsad funktion i mötet med undervisningens krav under högstadieåren. Elever i årskurs 7 fick besvara enstaka enkät där de skattade sin känsla från självtillit, när det gäller att generellt klara sitt skolarbete men också specifikt i ämnet idrott och hälsa. Detta ökar självtilliten mot att generellt klara skolarbetet, enligt studiens påverkan. Förutsättningarna för att delta i idrott samt hälsa skattades lägre av elever med ett funktionsnedsättning redan i årskurs 7.
Elevers tillväxt i idrott och hälsa kan mätas genom upplevd självtillit
Tävlingar i idrottssammanhang är svårt att undvika och elever jämför sina påverkan med varandra. I fokus stod tre elevgrupper. Det kan också vara läraren som medvetet väljer att finnas i närheten av dem berörda eleverna. Elever med funktionsnedsättningar visade även ett högt engagemang då lektionerna hade en mera teoretiskt innehåll och när exempelvis melodier och bollar användes i undervisningen. Vid sådana tillfällen behövs stöd i större utsträckning på grund av att eleverna ska vara engagerade och aktiverade.
Den här artikeln presenterar resultat av undersökning. Ofta förespråkas mindre undervisningsgrupper för elever tillsammans med diagnoser, men Bertills drar slutsatsen att aktiviteter i mindre grupper i idrotten ställer högre krav på självständighet. Upplevelsen av självtillit samt delaktighet kan till och med vara viktigare för eleven än betyget, enligt en nyligen presenterad avhandlingsstudie av Karin Bertills.
Undervisning inom helgrupp består ofta av mindre komplexa aktiviteter som engagerar många elever och som håller dem fysiskt aktiva. I slutet av årskurs 9 fick elevgrupperna på nytt besvara identisk frågor som de hade gjort i årskurs 7.